Hörselvården sprider myter


Pressmeddelande från SDR 2017-09-28

Med anledning av nyhetsinslaget i SVT Nyheter Uppsala måndagen den 25 september om parets Lyngbrants upplevelse av hörselvården gällande rekommendation om teckenspråk vill undertecknande förbund och föreningar göra ett uttalande.
» Sjukvårdens svar: Man bör satsa på talet

Vi inom dövrörelsen i hela Sverige arbetar ständigt för att teckenspråket ska ha en självklar plats i samhället. Det innebär att alla döva oavsett hörselstatus ska ha rätt till teckenspråk. Det är lagstadgat i Språklagen att det allmänna har ett särskilt ansvar att skydda och främja det svenska teckenspråket och att alla döva, hörselskadade och den som av andra skäl har behov av teckenspråk skall ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.

Parets Lyngbrants upplevelse av hörselvården förvånar oss tyvärr inte. Snarare bekräftar den vår bild av hur många av landets hörselvård fungerar. Att teckenspråk ses som ett hjälpmedel vid behov. Att det inte brådskar med teckenspråket och istället fokusera på att tala till ett barn som inte hör.

Vår bild av hörselvården som spär på myter bekräftas också. Eva Karltorp, ansvarig läkare på CI-enheten på Karolinska sjukhuset i Huddinge, menar i ett skriftligt svar till SVT nyheter Uppsala att det bör ”huvudsatsas” på talat språk och när barnet väl kan höra och tala kan de lära sig vilket språk som helst och likställer därmed att talutveckling är lika med språkutveckling.

Det stämmer inte. Hjärnan tar emot och bearbetar språk oavsett uttrycksform förutsatt att man får det tidigt, (Rudner, M. 2016). Det är också ställt utom tvivel att ju fler språk barn lär sig från första början desto mer gynnas den optimala språkutvecklingen, (Roos, C., & Falkman, K. W. 2015). Samt att bandet mellan föräldrar och barn stärks, (Paul. P., 2008). Att då ens diskutera teckenspråkets vara eller icke vara de första åren för döva och hörselskadade barn blir helt befängt.

Därför är det av oerhörd stor vikt att hörande föräldrar som får döva och hörselskadade barn omedelbart får stöd och uppmuntran till att lära sig teckenspråk. Därför är det ytterst centralt att det allmänna, vilket inkluderar hörselvård, CI-team och alla aktörer inom den offentliga sektorn, ska skydda och främja det svenska teckenspråket enligt Språklagen och det innebär således att uppmuntra och erbjuda föräldrarna direkt att lära sig svenskt teckenspråk för att deras döva och hörselskadade barn har rätt till det.

Det finns inget sen. Det är här och nu. Ge föräldrarna det stöd de har rätt till att lära sig teckenspråk omedelbart. Öppna nya vägar till visuell kommunikation med deras barn istället för att begränsa barnets möjligheter utifrån hörselvårdens ensidiga tänk.

Åsa Henningsson, förbundsordförande, Sveriges Dövas Riksförbund
Laith Foad Fathulla, förbundsordförande, Sveriges Dövas Ungdomsförbund
Lennart Edwall, ordförande, Uppsala Läns Dövas Förening
Joakim Hagelin Adeby, ordförande, Stockholms Dövas Förening
Julius Gasslander, ordförande, Stockholms Dövas Ungdomsråd

Kontaktpersoner (SDR)
Åsa Henningsson, förbundsordförande
E-post: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
SMS: 073-508 69 30

Tobias Palmkvist, intressepolitisk strateg
E-post: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
SMS: 070-717 70 87

Publicerad av  Webbredaktör
Publicerad: 2017-09-28
Uppdaterad: 2017-11-02