Omkring 95 % av döva och hörselskadade barn har hörande föräldrar. När ett barn föds dövt eller hörselskadat uppstår en helt ny och ovan situation för föräldrarna. Få vet hur det är att växa upp och leva som döv eller hörselskadad, och det kan vara svårt att hitta relevant information. Ändå förväntas föräldrarna ha förutsättningar att fatta beslut för barnets bästa i just den livssituationen. Det är komplicerade beslut som kan vara avgörande för hur livet kommer att gestalta sig för barnet.

De flesta hörande föräldrar väljer att låta barnet få cochleaimplantat, i hopp om att barnet ska bli hörande eller nästan hörande. Hur det blir just för det enskilda barnet går knappast att förutspå. Att de kommer att få viss hörsel genom cochleaimplantat minskar inte behovet av att behärska svenskt teckenspråk också. Tvåspråkighet för oss innebär att vi behärskar både svenskt teckenspråk och svenska i talad och skriven form.

Det finns många hörselskadade och döva som i vuxen ålder känner sig berövade ett språk för att deras föräldrar och lärare inte ansåg att de som barn behövde teckenspråk. Hörselskadan kan med tiden försämras så att personen senare i livet kan komma att få behov av teckenspråk. Många upptäcker vid gymnasieeller universitetsstudier att deras hörsel inte räcker för att kunna hänga med i studierna, med risk för dåliga studieresultat som följd. Men att då använda teckenspråkstolk vid studierna är otänkbart om de inte fått lära sig teckenspråk tidigare och behärskar det.

Det är därför viktigt att barnet får tillgång till både svenska i talad och skriven form, och svenskt teckenspråk tidigt, för att själv framöver kunna bestämma vilket språk som fungerar bäst i olika situationer.

Se filmen "Jag ser vad mitt barn säger"
» www.barnhorsel.se - Där finns länkar, artiklar och annat innehåll.

Stockholms Dövas Förening och Stockholms Dövas Ungdomsråd, i samarbete med produktionsbolaget Dramaski AB har gjort filmen, med stöd av SDR.