Barn berövas rätten till teckenspråk!


Det är en mänsklig rättighet för döva och hörselskadade att få utbildning på de mest ändamålsenliga språken för kommunikation. Kommunikationen ska fungera mellan eleven, lärare och personal utan språkliga hinder. En tillgänglig kommunikation i skolan är avgörande för elevernas akademiska och sociala utveckling.

Döva, hörselskadade och barn med teckenspråkiga anhöriga har laglig rätt att få lära sig svenskt teckenspråk. Men dagens utbildningssystem gör det svårt för barnen att få tillgång till undervisning och utveckling i teckenspråk. Trots att svenskt teckenspråk är jämställt med de nationella minoritetsspråken ges det inte samma status, vilket inskränker barns rätt till teckenspråk.

De flesta barn med hörselnedsättning går idag i kommunala skolor, ofta utan möjlighet att lära sig och utveckla teckenspråk tillsammans med andra. För döva och hörselskadade elever som lärt sig teckenspråk ges en ovärderlig tillgång till ett visuellt språk som inte ställer krav på att höra. Tvåspråkighet (svenskt teckenspråk och svenska) ger möjlighet att välja språk beroende på situation.

Barn till teckenspråkiga föräldrar har rätt att lära sig svenskt teckenspråk som modersmål i skolan, men hindras alltför ofta till exempel för att elevantalet är för lågt eller att det saknas teckenspråkslärare. I rapporten Se språket – Barns tillgång till svenskt teckenspråk (Språkrådet 2014), uppmärksammas dagens brister som försvårar tillgången till undervisning i svenskt teckenspråk:

"Möjligheten att få modersmålsstöd eller undervisning i svenskt teckenspråk varierar i landet. Enligt skolförordningen är kommunerna skyldiga att ordna modersmålsundervisning först när det finns fem elever och det går att hitta en lämplig lärare. Det är dock i praktiken svårt – för att inte säga omöjligt – att skapa modersmålsklasser med dessa krav. För de nationella minoritetsspråken gäller inte bestämmelsen om minst fem elever. "

Idag råder det en alarmerande brist på teckenspråkslärare och utan teckenspråkslärare kan ingen undervisning i ämnet teckenspråk erbjudas till barnen. Det finns heller ingen högskola eller universitet som har examensrätt för att utbilda teckenspråkslärare. Ekvationen är dyster men enkel: Ingen teckenspråkslärarutbildning + inga teckenspråkslärare = ingen undervisning i ämnet teckenspråk. Det är inget annat än att beröva barn ett språk de har rätt till!

Vad vi vill
Eftersom svenskt teckenspråk är jämställt med de nationella minoritetsspråken ska rätten till modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk stärkas på samma sätt som föreslagits för minoritetsspråken (Proposition Vissa skollagsfrågor 2013/14:148). Detta innebär att följande krav ska tas bort i skollagen: att vårdnadshavaren har språket som modersmål, att eleven har grundläggande kunskaper i språket. Det ska också räcka med att en elev begär modersmål för att detta ska erbjudas.

En teckenspråkslärarutbildning måste inrättas snarast för att stärka barns rätt till teckenspråk och främja utbildning i teckenspråk. Kommuner ska se till att barn som önskar teckenspråk i skolan erbjuds detta och i de fall vårdnadshavare till barn med hörselnedsättning söker om skolplats i hörselklass eller specialskola, ska en sådan skolgång ges.

Publicerad av  Webbredaktör
Publicerad: 2015-03-02
Uppdaterad: 2015-03-02