Handlingsprogram 2010-2013
Enligt socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen har samhället det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen ska få det stöd och den hjälp man behöver.
För döva och hörselskadade är situationen långt ifrån trygg. Gemensamt för alla teckenspråkiga brukare är att det måste finnas någon form av kvalitetskontroll på teckenspråkskompetensen, för att säkerställa tryggheten för teckenspråkiga brukare. Detta är särskilt viktigt när kommunen gör avtal med privata företag.
Teckenspråkiga äldre döva
Teckenspråkiga äldre döva som hamnar på ett vanligt äldreboende döms till ett liv i isolering, om varken personal eller de boende kan teckenspråk. Äldre döva berövas sin identitet och hamnar i depressioner, får ångest och blir ibland aggressiva - som sjukvården tror kan botas med medicin när det egentligen handlar om brist på kunskap om döva och teckenspråkig kommunikation. Ett liv där kommunikationen består av handskrivna lappar är inget värdigt liv.
Varje landsting måste i samverkan med kommunerna ordna boenden för äldre döva på minst en plats i länet. Kommunerna ska också vara skyldiga att betala för ett boende i annan kommun om den inte själv kan tillhandahålla teckenspråkig miljö för sina kommuninvånare.
Kommunernas färdtjänstregler för hur långt utanför kommungränsen man får åka bör blir mer generella. För en äldre döv betyder ett besök hos närmaste dövförening oerhört mycket, men kan bli en omöjlighet om dövföreningen ligger i en annan kommun.
Med en fungerande äldreomsorg för döva, där boendepersonal och hemtjänstpersonal är fullt teckenspråkig, och färdtjänst över kommungränserna vinner samhället ekonomiskt, då de äldre döva blir friskare och får en värdig ålderdom. Det är också viktigt att man vid diagnostisering av t.ex. demens, använder verktyg som grundar sig på teckenspråk, d.v.s. inte använder samma som till hörande, eftersom det är på ett annat språk.
Döva med utvecklingsstörning
Döva med utvecklingsstörning blir ofta isolerade i sina hemkommuner efter avslutad skolgång. De ska kunna bo i teckenspråkiga gruppboenden och delta i daglig verksamhet där döva finns. Det betyder alltså att kommungränser inte får hindra resor till eller flyttning till en annan kommun där gruppboende eller daglig verksamhet för döva finns.
Teckenspråkiga kvinnojourer
Döva kvinnor som utsätts för våld behöver stöd och hjälp och tillgång till teckenspråkiga kvinnojourer.
Psykiatrisk vård
Psykiatrisk vård för döva och hörselskadade är ett mycket eftersatt område. Många döva och hörselskadade i behov av psykiatrisk vård har det svårt. Befintliga resurser inom den psykiatriska vården för döva måste utnyttjas bättre, och utökas genom ökad kompetensutveckling och utbildning.
Allt för ofta förekommer det att personal inom allmänpsykiatrin p.g.a. okunskap om döva, ger mediciner som kan ge biverkningar som påverkar förmågan att kommunicera på teckenspråk.
Möjlighet till teckenspråkig psykiatrisk vård existerar nästan inte. Det finns inga psykiatriker och endast ett fåtal psykologer som behärskar teckenspråk. Det finns inte heller någon instans som har resurser att ta hand om de som faller under sluten psykiatrisk eller rättspsykiatrisk vård.
Utbildning och fortbildning för personal
För döva som arbetar inom vård och omsorg behövs fortbildning och erfarenhetsutbyte med andra med samma yrke. Kurser som anordnas passar oftast inte döva. Insatser behöver göras för att påverka SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att anordna liknande kurser för döva som arbetar inom vården.
