Handlingsprogram 2010-2013

Svenskt teckenspråk är ett av Sveriges språk, jämlikt med svenska och de fem minoritetsspråken. 1981 erkändes svenskt teckenspråk som dövas första språk i Sverige. Efter närmare tre årtionden och ett outtröttligt påverkansarbete från SDR har teckenspråket 2009 äntligen fått en ställning motsvarande minoritetsspråken¹ i den nya språklagen.

Det är en stor och viktig milstolpe, men betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och känna oss nöjda, tvärtom. Framför oss ligger lika hårt arbete för att implementera (införliva) teckenspråket överallt där det behövs för tillgänglighet, kommunikation och i utbildning.

Teckenspråk är inte internationellt och inte heller ett påhittat eller konstgjort språk. Svenskt teckenspråk utvecklas naturligt som andra tecknade och talade språk. Teckenspråk används i det vardagliga livet och som primärt kommunikationsspråk. 

Forskning och språkutveckling
Eftersom teckenspråket är relativt nytt i forskningssammanhang, så utvecklas det kontinuerligt. Nya tecken som beskriver nya fenomen tillkommer. Det behövs fördjupad kunskap om teckenspråket och dess variationer, om barns teckenspråk, teckenspråkstolkning och översättning. 

Läromedel om och på teckenspråk
Läromedel och litteratur på teckenspråk är en bristvara. Gamla produktioner, t.ex. barnprogram och sagor, återanvänds och överförs till nya medier. Efterfrågan på nyproducerat material är stor, liksom intresset för teckenspråk som nybörjarspråk. Det behövs också fler och bättre utbildade lärare med behörighet på olika nivåer som kan undervisa i svenskt teckenspråk.

¹_{De fem nationella minoritetsspråken i Sverige}

• _Finska
• _Samiska
• _{Meänkieli (tornedalsfinska)}
• _{Romani chib}
• _Jiddisch

Till början av sidtext
Till toppen på sidan