Ledarsida i Dövas Tidning: Teckenspråk – en global och otröttlig kamp


Rätten till teckenspråk gäller alla människor i världen. På samma sätt som mänskliga rättigheter gäller alla människor ska också rätten till teckenspråk göra det. Det finns reglerat i Förenta Nationernas konvention och är därmed gällande för alla människor i världen. Det innebär att utbildning på teckenspråk ska finnas och att barn och unga ska kunna identifiera sig med vuxna teckenspråkiga förebilder i skolan.

Dessa frågor diskuterades intensivt under världskongressen som genomfördes i Paris i somras, där representanter från världsförbundet och världens nationella organisationer samlades. Nästintill 100 ombud (exakt 99 st) deltog på kongressen och hade inflytande över olika frågor och motioner genom sin rösträtt. Gemensamma diskussioner handlade också om vårt gemensamma arbete som ligger framför oss. Att rätten till teckenspråk är en mänsklig rättighet genomsyrade hela kongressen och de samtal som ägde rum.

I många länder, liksom i vårt land, pågår dagliga kamper för teckenspråk och det är inte något som vi kan ta för givet. Utvecklingen i många andra länder ligger långt bakom oss i olika avseenden. Men inte ens här i Sverige kan vi ligga på latsidan för det är långt ifrån alla som får lära sig, utveckla och använda teckenspråk. Det sker inte automatiskt eller helt naturligt i vårt svenska system. Vår och även våra nationella syskonförbunds globala kamp fortsätter.

Snart är det dags för Sverige att skriva rapport till FN hur landet lever upp till FN:s konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Det innebär att vi i olika organisationer presenterar våra perspektiv i olika skrivelser som sammanställs till en alternativ rapport. Vi måste otröttligt visa att det fortsatt finns stora brister i vårt land, till exempel i hur rätten till teckenspråk ska omfatta och ges till alla. En dag ska vi lyckas och uppnå det som vi dagligen jobbar för – nämligen att rätten till teckenspråk ska vara självklar. Under sommaren blossade heta diskussioner upp kring det populära radioprogrammet Sommarpratarna. Olika personer, profiler och kändisar pratar i varsitt avsnitt om olika ämnen eller delar med sig av sina bakgrunder och livserfarenheter. Radioprogrammet skapar ofta egna personliga reflektioner men också diskussioner och dialoger tillsammans med familj, släktningar, vänner eller grannen. Döva har hittills uteslutits från detta fenomen men under den här sommaren blev det skillnad.

Krav på att programmen skulle transkriberas till text och/eller översättas till teckenspråk framfördes till Sveriges Radio och som gensvar fick vi att målgruppen var hörande människor. Frivilliga och ideella insatser i sociala medier skedde för att tillgängliggöra avsnitten på teckenspråk och i transkriberad text. Tack vare den ideella kraftsamlingen kan nu döva ta del av flera av programmen och liksom alla andra få ta del av olika människors berättelser och livsöden. Det här visar att döva medborgares delaktighet i det svenska informationssamhället brister.

Kampen för ett tillgängligt Sveriges Radio måste fortsätta. Jag vill rikta en stor eloge till alla som på olika sätt engagerade sig i frågan om en tillgänglig radio. Det är hög tid att Sveriges Radio förändrar sin attityd och sitt synsätt så att även döva får vad vi betalat för genom skatt och licensavgifter.

Vi fortsätter den nationella och globala kampen för teckenspråk som en mänsklig rättighet för alla människor i världen!


Åsa Henningsson, förbundsordförande

Publicerad av  Webbredaktör
Publicerad: 2019-09-05
Uppdaterad: 2019-10-15